I gotta keep try, gotta keep my head held high


Snart hemma... eller fortfarande så långt borta? Det är någonting som går runt i mitt huvud just nu. Jag vet faktiskt inte! Vissa dagar har jag panik för att det är så kort tid kvar, och en annan dag känns det som att det går snigellångsamt och jag vill bara hem. Eller egentligen vill jag bara hem för en dag eller så, få krama om er där hemma, och sen fortsätta livet här.
Samtidigt som jag kan sakna livet på ett sätt, det lite avslappnade, man skulle kunna hitta i Stockholm med ögonbindel. Sen kan jag också sakna att det är så nära till allt, att man kan cykla hem från skolan på lunchen och steka på köttbullar! Den mest simplaste maten vi svenskar har.. och det är den jag saknar mest! Haha lite ironiskt. Sen saknar man såklart sättet att umgås! Jag menar, jag har inte haft en enda myskväll här med någon kompis här (förutom Gabbi) på hela det här året! Och jag saknar det jättemycket att bara sitta i mjukiskläder, laga middag, äta godis och andra onyttigheter, ha spa, se film och bara prata hela natten! Efter ett år såhär, där det enda sättet man umgås på på fritiden är genom utekvällar på stan kommer jag nog uppskatta hemmakvällar mycket! Utekvällar blir så ytligt i längden. Jag säger inte att det inte är roligt, man behöver ju såna kvällar också, men ni förstår vad jag menar?
Jag vet inte vad som är jobbigast just nu. Om det är alla minnen från innan jag åkte, eller om det är nervositeten att komma hem! För ärligt talat finns det en liten nervositet att komma hem också! Jag vet bara allt jag lämnade bakom mig, ett liv, vänner, ett hus som knappt var färdigt! Hur ser allt ut nu? Allt förändras så mycket på ett år, inte bara inredningen i ett hus utan också människor! Och jag har ingen aning om hur allting kommer se ut när jag kommer hem! Om det kommer vara som när jag lämnade det, eller om det är mycket som har förändrats. Om det blir som ytterligare en ny start. Jag vet inte själv vad jag vill! Men jag tror att förra året hittills var det bästa året jag upplevt, så om man kunde få tillbaka allt skulle jag göra det med glädje!

Folk undrar om jag har förändrats det här året, och det är nog många grejer jag märker med mig själv, vad ett sånt här år ger en! Även om man inte ser allt nu, kommer jag nog se allt klarare när jag kommer hem! Senast i veckan när jag fick en nedgång och bara satt och grät i klassrummet så pratade jag med en tjej som var utbytesstudent förra året i USA. Och hon bara log mot mig och frågade: "Visst känns det som att det här är det värsta året i ens liv?" Och det är ju precis så det känns emellanåt, ändå säger alla att det är det bästa året i ens liv. Så hon sa att det är det, och det kommer jag märka när jag kommer hem. För under ett sånt här år lär man sig så mycket, om sig själv och om livet, och även om utbytesstudenter är extremt svaga kommer det visa sig i starkhet senare! Och vet ni? Jag tror på vartenda ord!


Får försöka ta vara på tiden jag har här så mycket som det går! Varken leva i framtiden eller i det förflutna. Jag tror att allting som händer har en anledning. Så jag ska fortsätta leva i nuet, och sen ta tag i allting när det väl är dags!


Kommentarer
Postat av: Emelie

Jag är stolt över dig och glöm ALDRIG att det är DITT liv och det är du som ska leva de så lev det precis som du vill!

2011-03-10 @ 00:19:40
URL: http://sweetsinger.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0