Pauline's krypin

Hallå!

Måndag kväll, och jag är lite rastlös. Tänkte bara lägga in ett litet inlägg. Bara med såna där tankar som kommer upp då och då.
I lördags var det exakt 9 månader som jag satte mig på planet, för att lämna Sverige. För att skapa ett nytt liv, utan att ha någonting. Jag kan liksom inte fatta hur månaderna har passerat förbi. De där tunga perioderna, som kändes så långa. När jag kollar tillbaka i min kalender, som är fylld med massa klotter, låttexter, och alla de där månaderna som var utmärkta med massa utropstecken som täckte hela sidorna. Då två månader i Schweiz kändes som vääärldens grej. Och nu har jag knappt två månader kvar, och det känns som ingenting. Det är nåt som jag tänkt på så mycket det här året. Vad är tid? Det kan man inte riktigt veta. Alla lektioner som passerat i tankar, i tappra försök att göra som de andra, franska grammatiken. De där torsdagsmornarna som jag hatar, med två timmar fransk littérature med min hemska lärare. Vart tog det vägen? Och ändå känns det aldrig som att tiden räcker till. Det finns så mycket mer jag vill göra.

Men det finns ändå inga ord för hur glad jag är att jag faktiskt gjort det här! Jag är så stolt över mig själv,  det får man vara va? Jag kunde verkligen inte haft ett bättre år. Jag har gått igenom så mycket. Jag har suttit gömd och gråtit på skolans toaletter, och jag har sprungit runt och kännt att jag bara velat skrika av lycka. Jag tror jag har kännt alla känslor man kan känna.
Och när jag tänker efter, så är språket jag lärt mig bara en bonus. För jag har lärt mig så otroligt mycket annat. Så mycket om mig själv. Så mycket om livet. Och det är det som räknas, tycker jag.

Sen är jag en så otroligt lyckligt lottat tjej som hittat Benjamin. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle ha gjort utan honom det här året. Jag har hittat så mycket i honom. En bästavän, en privat guide (brukar skämta om det haha) och en underbar pojkvän. Jag börjar nästan tro lite på ödet. Egentligen hade jag ju inte tänkt tanken att åka till Schweiz, förrän det inte fanns en plats till Frankrike. Så jag hamnade i den lilla staden Fribourg, och jag hittade allt jag någonsin letat efter. Och jag hoppas att det kommer kunna få fortsätta såhär alltid. Evig lycka.

Men tro inte att jag är heeelt anti att komma hem till Sverige igen. Bara sitter här och skriver ner allt som snurrar i huvudet. Bara kvällstankar som ploppar upp.



Med den här fina bilden säger jag godnatt och kryper till sängs! :) Puss! ♥