Pauline's krypin

Sitter och tänker lite, så det här blir ett lite annorlunda inlägg mot de flesta andra som jag alltid lägger upp. Tänkte skriva lite och självförtroende och självkänsla. För på nåt sätt känns det som att det är ett viktigt ämne att ta upp i den värld vi lever i. Jag vet att det finns så många där ute som liksom sitter nere på bottnen när det gäller självförtroende, och som tror att hoppet är ute och att det inte finns någon chans att ta sig upp till ytan.

  Ibland när jag sitter och pratar med kompisar, kan de ibland lägga huvudet på sned, titta på mig och säga: "Pauline, du fullkomligt strålar ju! Hur gör du? Var får du all självkänsla ifrån?"
  Jag tycker det är rätt lustigt. Jag? Strålar?! Men när jag tänker efter så tror jag faktiskt att det är sant det dom säger, även om jag aldrig trodde att det skulle hända en gång i tiden.
  Jag har inte alls alltid haft något bra självförtroende. Jag har stått framför spegeln och gråtit i timmar för att jag hatat det jag sett,  jag har stått och sett på medan alla andra haft roligt. Jag har fått tagit massa skit. Vissa kvällar kunde jag ligga och önska att jag inte skulle vakna morgonen därpå. Jag ville allvarligt talat dö. Det kändes inte som att jag hade någonting att leva för.
  Men helt plötsligt en dag, jag minns den fortfarande, så vaknade jag och insåg att jag inte kunde hålla på som jag gjorde. Ingenting kommer att bli bättre av att täppa i jord. 
  Det hade känts som att hoppet var totalt borta, att jag satt nere, fastkedjad på en lerig botten, och att jag inte kunde ta mig upp.
  Men så vände det. Varför var jag så negativ och deppig? Det är klart, allt jag hade varit med om gav ju sina konsekvenser, och det finns fortfarande många ärr kvar, men jag tror att det är det som har gjort mig till den jag är idag.
  Jag började se positivt på allt, jag försökte ta åt mig av allt bra jag hörde, jag började dagen med ett leende på läpparna istället för att dra täcket över huvudet.
Jag insåg att jag inte kunde jämföra mig med alla andra, och det är därifrån mitt motto kommer: "Du är du och jag är jag."  Jag tycker det är så himla sant! Ni har säkert hört det från många andra, men jag säger det jag med: Vi är alla olika, men vi är alla unika. Hur skulle världen se ut om alla var likadana? Jo, dötrist!! 
  Jag var aldrig som "alla andra". Jag gick inte i samma spår som dom, men det var för att jag inte ville det. Jag valde att göra andra saker, att ha på mig andra kläder... Jag valde helt enkelt en annan väg. Jag har fått ta en del skit för det, men jag bryr mig inte.

  Så, för att komma till saken: Jämför dig inte med alla andra. Kliv upp på morronen, titta dig i spegeln där du står med håret åt alla håll och ett sömndrucket ansiktsuttryck och tänk: "Fy fan vad snygg jag är". Du måste våga stå för dig själv och för den underbara människa du är. Sluta bry dig om vad alla andra ska tycka. Gå din egen väg, jag lovar, förr eller senare så kommer du märka hur mycket det faktiskt uppskattas! Vill du ha den där tröjan som sticker ut en aning mer, ta på dig den! Ser du att folk kollar, ja, det är väl aldrig fel med lite extra uppmärksamhet? Får du en spydig kommentar gäller det bara att tackla den rätt. Visa vem som är mogen, svara personen med ett leende i stället för att vara spydig och lika omogen själv tillbaka. Du kan ju gissa vem som blir vinnaren, eller hur?
Våga tro på dig själv, och var inte rädd för att vara ditt galna jag, för vem vill umgås med någon som låtsas vara någon annan? Live your life!

Såklart att vi alla har våra dagar när vi inte är på våra mest strålande humör, men glöm inte bort att ta in allt  positivt. Det kan vara att solen skiner, någon skickade ett sms till dig, du fick ett leende från någon vid cykelstället, någon sa hej till dig... Ni kan säkert komma på saker bara ni ser er omkring med lite öppnare ögon.

Men självförtroende behöver inte vara att älska sig själv, men det gäller att förstå att man är den man är, och dom andra är dom. Sluta tänka på utseendet, utan fokusera på insidan, för faktiskt, så är det den som ger ens utstrålning! Den lyser liksom igenom skalet. Är du stakr och vågar stå för dig själv så syns det.
Våga gå fram till den där personen som alltid sitter ensam på rasten, de som inte gör det är förmodligen för fega för att göra det själva.

Så vakna i morron med ett leende och känn dig som den finaste människan i världen! Hoppas det här inlägget gav alla er alla något att tänka på! Låt ingenting trycka ner er!

Idag så tycker jag att jag varit väldigt duktig. LÅg och tog det lugnt lite på morgonen av att det var knäpptyst i huset, inga människor i köket, ingen som gick i trappen och väckte mig... Men då, i stället för att ta låång sovmorgon så tog jag på mig träningskläderna och satte fart ut i skogen! Körde lite intervaller och distanslöpning. Jobbigt, men efterråt känns det så bra! Körde till och med en del styrketräning när jag kom hem igen. Så det tycker jag var en bra insats av mig!

Nu ska jag iväg till Paola, ska ha en mysig dag på ett café, sen ikväll blir det tjejmiddag med gamla Bodalsgänget, det ska bli superkul att träffa alla igen!! Har inte träffat vissa på nästan tre månader, fy skäms!!

PUSS

Nu har Emelie varit här, men hon är hemma hos sig nu igen^^ Ikväll såg vi på Män som hatar kvinnor, jag vet, jag är ganska sent ute med att se den men men xD Den var faktiskt riktigt bra!! Lite ovant att se vissa skådespelare i andra roller än man är van vid, men de gjorde ett himla bra jobb i den filmen tycker jag! nu återstår bara att läsa boken/böckerna också xD Fast det var en hel del grova scener, men Emelie tvingade mig att titta ändå, kommer få mardrömmar inatt!! hahah. 
 
  Nu sitter jag och lyssnar massa låtar med Faber Drive. Har nyss upptäckt det bandet, men jag tycker att de är riktigt bra! Lite vanlig typ rock, men jag gillar Dave Fabers röst, det gör det till något lite extra! Och så är rytmen bra, mm, I like it.

Tjoo,
hemma från en bra dag i skolan, och ska snart till träningen :) Hoppas att det går lika bra som igår! haha ^^
Hade en ny tröja på mig idag, I love it. Ingen bild just nu, men den e grymt snygg tycker jag i alla fall :D

aja, skriver väl mer sen.

PUSS

Jag har lärt mig att jag inte ska förvänta mig saker nu. Jag trodde verkligen att du skulle komma, men jag hade så fel. På två månader kan ju allting ändras.
Allt du sagt, allt du fortfarande säger, var allt bara falskt?? 
Jag läser alla mail, från början av allt. Jag saknar det. Saknar den där känslan. Känslan av kärlek, saknad. Nu när jag tänker efter, märker jag att allting finns kvar i mig. Den där saknaden. Jag saknar dig!! Frågan är bara, saknar du mig fortfarande?
På två månader kan allting ändras.
Att jag trodde så fel.
Man ska aldrig förvänta sig några bra saker, inte hoppas, inte fantisera de mest underbara sakerna, för de händer ALDRIG! Det blir aldrig som man tänkt sig!!
Men efter allt du sagt, jag vill så gärna tro på dig! Men hur ska jag kunna det?
Jag vet inte varför jag känner mig så lessen. Du kanske bara var en i mängden?
Det var bara det att det kändes som att du var den där speciella. Att det skulle vara vi två.
Jag trodde att mina känslor hade ändrats. Jag trodde att jag inte saknade dig, medan du sa det till mig.
But I was all wrong.
För jag märker det nu.
Men som jag redan sagt,
Allting kan ändras på två månader.

Idag är jag hemma och är sjuk. Lovar att jag typ har svininfluensan hahah xD nej, men ont i halsen och snorig och allt det där är jag... Såg en film idag - A lot like love hette den. Det var faktiskt en riktigt härligt film, jag gillade den. Den handlade om en kille o en tjej som var kompisar, men man märkte hela tiden hur gjorde de var för varandra. åhh, et var en riktig mysfilm :) Se den!! men jag är i brist på filmer, blir säkert hemma i morron också, kan nån komma förbi med bra filmer till mig? (A) snälla haha :)
Aja, skriver mer senare eller nåt, kommentera!!

Puss