There is no good in goodbye.

Salut!

Det blev inte så att vi åkte med båten i förrgår, som jag trodde. Blev en lite seg dag hemma, innan jag stack in till staden. Och jag tappade inte bort mig på tåget, yay! Hittade i alla fall ett par snygga jeans på extrem rea. Plus att jag såg att min favorit-smyckes-affär som inte finns i Sverige fanns här! Woho!

I alla fall så åkte ut på Lac du Morat med en sån där turistbåt. Och det bästa är att jag inte behövde betala, eftersom mitt åkkort funkar överallt här, i hela landet! JAg tyckte att sjön var riktigt stor, men de bara skrattade åt mig och beskrev det som en "pöl", och att de skulle visa mig Lac du Genève. De visade på en karta och okej... det här var en pöl. Frågan är vad Styrsjön skulle va här då?

Morat är grannbyn här, och ligger ca 4 km från Cressier, där jag bor. Så vi tog på oss dojjorna efter frukost och gick till Morat, i stekande sol. Jag som trodde att jag redan fått solbränna, fick istället en extremt snygg linne-bränna.. hrm..
I alla fall, bilder!


Jag och systern på promenaden till Morat.


I believe I can fly.. Nej, men vi passerade ett slott på vägen också ^^


Människor och Morat i bakgrunden.

Annars... Livet är bra här. Igår var jag ute med brorsan och hans grabbar... själv tjej med killar som snackade bilar och handboll, och jag som försökte förstå.. Men det var faktiskt kul ändå!! Vad som fortfarande förvånar mig varje gång är hur människorna hälsar! Jag menar. Om man träffat en person tidigare, ska man ju pussa varandra på kinderna, TRE gånger. Först ena sidan, sen andra, och sist den första igen. Vissa gör det ju lite diskret men... sen finns det ju de som slänger in allt saliv de har i varje puss, och langar fram tre BLÖTA kyssar istället. Så att man känner det efteråt liksom.. och man vill ju inte vara otrevlig och torka sig om kinderna direkt. Det är ju trots allt menat som en trevlig gest.... hrrm.
Sen om man träffar nån som man inte sestt förut, och de inte sett mig, så är det så att de hälsar på alla, och ägnar knappt en blick åt en. I bästa fall kan man få en litet vink, och kanske kanske kanske, en handskakning om det är jag som tar initiativet. Men då skrattar de bara lite som om det vore jättekonstigt... Så är i alla fall ungdomarna. Gaah... en vecka kvar till skolan nu, hur ska detta sluta?! 

Får nog publicera detta nu... annars blir det riktigt långt! Måste ju berätta och visas bilder från dagens tur... i bergen :D

Puss puss ♥ 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0