Your name, forever the name on my lips
Hello!
Tisdag kväll.. och näe ikväll är jag inte på mitt bästa humör. Fast igår och i söndags var det ännu värre. Alltså, vart tog tiden vägen egentligen? Det kan inte stämma att det bara är en månad kvar tills jag står med fötterna i Sverige. Och bara 3 ½ vecka tills jag lämnar Schweiz. Det kändes som igår jag stod och stressade för att månaderna gick fort, och det var ändå 3-4 månader kvar. Jag har på nytt glömt bort att jag saknar Sverige och alla. När jag satt där och grinade på tåget efter att pappa precis åkt tillbaka till Sverige. Tyckte jag verkligen det var så hemskt? att det var så lång tid kvar? Veckorna sprang ju iväg. Det är så konstigt att jag inte ens kan räkna ner månader längre, för det återstår inte ens en månad.
De sista veckorna kommer vara så olidliga. Väntan och alla preparationer för att åka hem, väntan på att tiden rinner ut. Samtidigt som Benjamin har så mycket nu men både basketen och sina slut-prov för hela hans gymnasietid. Vilket betyder att vi kommer kunna ses mycket mindre än i vanliga fall. Det skär i mig, samtidigt som jag får tänka att de här sista veckorna bygger på vår framtid. Klarar han alla sina test betyder det att vi kommer kunna ses oftare i höst. Så jag får väl hålla ut liksom. Får stå där och nicka förstående liksom.
Det är väl mest honom, och mina fina vänner här borta som gräver i mig att åka ifrån. Åka ifrån allt jag kämpat för hela året. Åka ifrån livet jag byggt upp, vännerna jag skaffat, språket jag lärt mig. Men jag vet att det ändå inte är slut. Som Benjamin säger: "Det är absolut inte slut, det är bara en förändring". Jag får tro på orden. Jag tänker i alla fall göra det bästa av de sista dagarna jag har kvar nu. Ta vara och njuta av varje dag!
Hur har ni tyckt att det funkat med min blogg då? Jag kan ju inte säga att jag varit den mest abitiösa bloggerskan i år kanske. Det blir så, man har mycket på helgerna, sen finns det inte så mycket tid kvar i veckan att skriva, även om jag skulle vilja!
Nu ska jag fortsätta med en grej jag fixar med till Benjamin och jag kan verkligen inte släppa... Jag håller på att göra en liten film till honom, men alla bilder på oss från hela året, och med musiken som får mig att tänka på honom. Det ska bli en del av hans födelsedagspresent!
Pusspuss!
Tisdag kväll.. och näe ikväll är jag inte på mitt bästa humör. Fast igår och i söndags var det ännu värre. Alltså, vart tog tiden vägen egentligen? Det kan inte stämma att det bara är en månad kvar tills jag står med fötterna i Sverige. Och bara 3 ½ vecka tills jag lämnar Schweiz. Det kändes som igår jag stod och stressade för att månaderna gick fort, och det var ändå 3-4 månader kvar. Jag har på nytt glömt bort att jag saknar Sverige och alla. När jag satt där och grinade på tåget efter att pappa precis åkt tillbaka till Sverige. Tyckte jag verkligen det var så hemskt? att det var så lång tid kvar? Veckorna sprang ju iväg. Det är så konstigt att jag inte ens kan räkna ner månader längre, för det återstår inte ens en månad.
De sista veckorna kommer vara så olidliga. Väntan och alla preparationer för att åka hem, väntan på att tiden rinner ut. Samtidigt som Benjamin har så mycket nu men både basketen och sina slut-prov för hela hans gymnasietid. Vilket betyder att vi kommer kunna ses mycket mindre än i vanliga fall. Det skär i mig, samtidigt som jag får tänka att de här sista veckorna bygger på vår framtid. Klarar han alla sina test betyder det att vi kommer kunna ses oftare i höst. Så jag får väl hålla ut liksom. Får stå där och nicka förstående liksom.
Det är väl mest honom, och mina fina vänner här borta som gräver i mig att åka ifrån. Åka ifrån allt jag kämpat för hela året. Åka ifrån livet jag byggt upp, vännerna jag skaffat, språket jag lärt mig. Men jag vet att det ändå inte är slut. Som Benjamin säger: "Det är absolut inte slut, det är bara en förändring". Jag får tro på orden. Jag tänker i alla fall göra det bästa av de sista dagarna jag har kvar nu. Ta vara och njuta av varje dag!
Hur har ni tyckt att det funkat med min blogg då? Jag kan ju inte säga att jag varit den mest abitiösa bloggerskan i år kanske. Det blir så, man har mycket på helgerna, sen finns det inte så mycket tid kvar i veckan att skriva, även om jag skulle vilja!
Nu ska jag fortsätta med en grej jag fixar med till Benjamin och jag kan verkligen inte släppa... Jag håller på att göra en liten film till honom, men alla bilder på oss från hela året, och med musiken som får mig att tänka på honom. Det ska bli en del av hans födelsedagspresent!
Pusspuss!
Kommentarer
Trackback
